Folkmordet 1915 - Frågor & Svar: Konventioner & beslut

Begreppet genocide (folkmord) härrörs från genos (grekiska för familj, stam eller ras) och -cide (derivata från latinets cidium för döda) och myntades först efter andra världskriget av den polskjudiske juristen Raphael Lemkin då han år 1946 författade grunden till resolution I:96 i FN:s säkerhetsråd.¹ Lemkins tankar i frågan gick tillbaka till 1933 då han starkt berördes av massakrerna på araméer i Irak, händelser som i sin tur påminde honom om hans minnen från massmorden på armenierna under det första världskriget.² Lemkin var närvarande vid Soghomon Tehlirians rättegång, där denne stod åtalad för att ha mördat Talaat pascha, den f.d. ottomanske inrikesministern och en av arkitekterna bakom Armeniska folkmordet. Tehlirian, själv överlevare från folkmordet, hade spårat upp Talaat till Berlin, dit den före detta osmanske inrikesministern hade flytt undan rättvisa efter krigsavslutet 1918, och skjutit honom på öppen gata. Vid rättegången insåg Lemkin den paradoxala i situationen: "Det är ett brott av Tehlirian att mörda en individ, men det är inget brott av hans förtryckare att ha mördat mer än en miljon individer."³ Detta var grunden till frågeställningen som ledde till dagens folkmordskonvention. Vad det gäller Tehlirian, så frikändes han av den tyska rätten, som ansåg att Talaat de facto redan var död då han i sin frånvaro dömts till döden för krigsbrott och brott mot mänskligheten, som han gjorts sig skyldig till genom övergreppen mot armenierna under kriget.

4.2 Hur kan FN:s Folkmordskonvention gälla Folkmordet 1915 när konventionen tillkom först 1948?

FN:s folkmordskonvention är faktiskt författad så och förstärkt med andra konventioner vilka försäkrar att folkmordsförbrytare inte kan komma undan genom preskribering av brottet. Vidare gäller att dagens FN-konvention från 1948 inte är någon ny lagstiftning, utan endast ett fastställande av existerande internationella lagar om "brott mot mänskligheten" enligt Sèvres-avtalets artikel 230 (se punkt 1.13). Än viktigare är FN:s konvention om icke-tillämpbarhet av lagstadgade begränsningarna för krigsbrott och brott mot mänskligheten (Convention on the Non-Applicability of Statutory Limitations to War Crimes and Crimes Against Humanity), antagen 26 november 1968, i kraft sedan 11 november 1970, vilken fastställer dess retroaktiva och icke-preskriberbara natur. Av detta skäl betecknas både massakrerna i osmanska riket så väl som Förintelsen som fall av folkmord enligt FN-konventionen, trots att både ägde rum innan konventionens tillkomst.

Artikel 2) I denna konvention innebär folkmord någon av följande handlingar med avsikt att, helt eller delvis, förinta en nationell, etnisk, ras- eller religiös grupp genom att:

(a) Döda medlemmar ur gruppen;
(b) Orsaka allvarlig kroppslig eller mental skada hos gruppens medlemmar;
(c) Avsiktligt påverka gruppens levnadsförhållanden för att, helt eller delvis, orsaka dess fysiska förintande;
(d) Påtvinga åtgärder avseende förhindrandet av födslar inom gruppen;
(e) Tvångsförflyttning av gruppens barn till en annan grupp.⁴

En annan förvridning av sanningen och försök till missvisande information, d.v.s. några av de kännetecknande dragen hos förnekelse av folkmord (se punkterna 3.2 och 3.3) är hur hänvisningar till detaljer och hårklyveri av definitioner missbrukas för att undgå kärnfrågan. FN har aldrig tagit upp frågan i generalförsamlingen eller säkerhetsrådet, om det är nu det som avses med FN. Men faktum är att långt ifrån alla frågor tas upp i dessa fora. Organet som ansvarar för just frågor rörande folkmord och andra brott mot mänskligheten heter FN:s Kommission för mänskliga rättigheter, med säte i Genève. Under FN:s historia har två stora studier/rapporter framlagts om brottet folkmord. Den första är den så kallade Ruhashyankiko-rapporten från 1978. Den andra är Whitaker-rapporten, sammanställd av Benjamin Whitaker, år 1985 (Economic and Social Council Commission on Human Rights, Sub-Commission on Prevention of Discrimination and Protection of Minorities, Thirty-eighth session, Item 4 of the provisional agenda, E/CN.4/Sub.2/1985/6). Folkmordet 1915 nämns på flera ställen som exempel på begångna folkmord under 1900-talet. Rapporten klubbades igenom av en underkommitté till FN:s Kommitté för mänskliga rättigheter med rösterna 14 mot 1 (fyra nedlagda röster) i augusti 1985. Härtill ska nämnas det faktum att dagens konvention använde just det armeniska fallet som grund för sin skrivning (se punkt 4.1).

4.5 Har någon på senare tid prövat fallet från ett rättsligt perspektiv?

Fallet med armeniska massakrerna har faktiskt prövats av ett oberoende rättsligt råd på uppdrag av International Center for Transitional Justice, ICTJ. Under 2002 gjorde man ett försök till en gemensam kommission under namnet Turkish Armenian Reconciliation Commission (turk-armeniska försoningskommissionen). Denna kommission vände sig till ICTJ för en rättslig prövning av fallet för att se huruvida massakrerna under första världskriget kan betraktas som folkmord i enlighet med FN-konventionen. I deras artonsidiga "strikt" rättsliga analys av händelserna med utgång ifrån FN-konventionen drar man slutsatsen att "...händelserna, i deras helhet, kan därför sägas innehålla alla elementen för folkmordsbrott så som det anges i Konventionen och juridiska forskare så väl som historiker, politiker, journalister och andra skulle vara rättfärdigade att fortsätta att beskriva dem som sådant."⁵

Noter

1) Mace, James E.,Facts and Values: A Personal Intellectual Exploration, i Totten, Samuel and Jacobs, Steven Leonard (red.), Pioneers of Genocide Studies, New Jersey, 2002, s. 65.
2) EuropaWorld, Raphael Lemkin, June 22, 2001, http://www.europaworld.org/issue40/raphaellemkin22601.htm.
3) Gerner, Kristian och Karlsson, Klas-Göran, Folkmordens historia, Perspektiv på det moderna samhällets skuggsida, Stockholm, 2005, s. 67. 4) FN, Kommissionen för mänskliga rättigheter, Konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, 1948. 1)The International Center of Transitional Justice, The Applicability of the United Nations Convention on the Prevention and Punishment of the Crime of Genocide to Events which Occurred During the Early Twentieth Century: Legal Analysis Prepared for the International Center for Transitional Justice, New York, 2002; http://www.ictj.org/images/content/7/5/759.pdf.




Frågor & Svar: Konventioner & beslut 4.1 Hur kom FN:s Folkmordskonvention till och vad är dess bakgrund? 4.2 Hur kan FN:s Folkmordskonvention gälla Folkmordet 1915 när konventionen tillkom först 1948? 4.3 Hur lyder FN:s Folkmordskonvention? 4.4 Har FN erkänt Folkmordet 1915? 4.5 Har någon på senare tid prövat fallet från ett rättsligt perspektiv? 4.1 Hur kom FN:s Folkmordskonvention till och vad är dess bakgrund? Begreppet genocide (folkmord) härrörs från genos (grekiska för familj, stam eller ras) och -cide (derivata från latinets cidium för döda) och myntades först efter andra världskriget av den polskjudiske juristen Raphael Lemkin då han år 1946 författade grunden till resolution I:96 i FN:s säkerhetsråd.¹ Lemkins tankar i frågan gick tillbaka till 1933 då han starkt berördes av massakrerna på araméer i Irak, händelser som i sin tur påminde honom om hans minnen från massmorden på armenierna under det första världskriget.² Lemkin var närvarande vid Soghomon Tehlirians rättegång, där denne stod åtalad för att ha mördat Talaat pascha, den f.d. ottomanske inrikesministern och en av arkitekterna bakom Armeniska folkmordet. Tehlirian, själv överlevare från folkmordet, hade spårat upp Talaat till Berlin, dit den före detta osmanske inrikesministern hade flytt undan rättvisa efter krigsavslutet 1918, och skjutit honom på öppen gata. Vid rättegången insåg Lemkin den paradoxala i situationen: "Det är ett brott av Tehlirian att mörda en individ, men det är inget brott av hans förtryckare att ha mördat mer än en miljon individer."³ Detta var grunden till frågeställningen som ledde till dagens folkmordskonvention. Vad det gäller Tehlirian, så frikändes han av den tyska rätten, som ansåg att Talaat de facto redan var död då han i sin frånvaro dömts till döden för krigsbrott och brott mot mänskligheten, som han gjorts sig skyldig till genom övergreppen mot armenierna under kriget. Tillbaka till toppen 4.2 Hur kan FN:s Folkmordskonvention gälla Folkmordet 1915 när konventionen tillkom först 1948? FN:s folkmordskonvention är faktiskt författad så och förstärkt med andra konventioner vilka försäkrar att folkmordsförbrytare inte kan komma undan genom preskribering av brottet. Vidare gäller att dagens FN-konvention från 1948 inte är någon ny lagstiftning, utan endast ett fastställande av existerande internationella lagar om "brott mot mänskligheten" enligt Sèvres-avtalets artikel 230 (se punkt 1.13). Än viktigare är FN:s konvention om icke-tillämpbarhet av lagstadgade begränsningarna för krigsbrott och brott mot mänskligheten (Convention on the Non-Applicability of Statutory Limitations to War Crimes and Crimes Against Humanity), antagen 26 november 1968, i kraft sedan 11 november 1970, vilken fastställer dess retroaktiva och icke-preskriberbara natur. Av detta skäl betecknas både massakrerna i osmanska riket så väl som Förintelsen som fall av folkmord enligt FN-konventionen, trots att både ägde rum innan konventionens tillkomst. Tillbaka till toppen 4.3 Hur lyder FN:s Folkmordskonvention? Artikel 2) I denna konvention innebär folkmord någon av följande handlingar med avsikt att, helt eller delvis, förinta en nationell, etnisk, ras- eller religiös grupp genom att: (a) Döda medlemmar ur gruppen; (b) Orsaka allvarlig kroppslig eller mental skada hos gruppens medlemmar; (c) Avsiktligt påverka gruppens levnadsförhållanden för att, helt eller delvis, orsaka dess fysiska förintande; (d) Påtvinga åtgärder avseende förhindrandet av födslar inom gruppen; (e) Tvångsförflyttning av gruppens barn till en annan grupp.⁴ Tillbaka till toppen 4.4 Har FN erkänt Folkmordet 1915? En annan förvridning av sanningen och försök till missvisande information, d.v.s. några av de kännetecknande dragen hos förnekelse av folkmord (se punkterna 3.2 och 3.3) är hur hänvisningar till detaljer och hårklyveri av definitioner missbrukas för att undgå kärnfrågan. FN har aldrig tagit upp frågan i generalförsamlingen eller säkerhetsrådet, om det är nu det som avses med FN. Men faktum är att långt ifrån alla frågor tas upp i dessa fora. Organet som ansvarar för just frågor rörande folkmord och andra brott mot mänskligheten heter FN:s Kommission för mänskliga rättigheter, med säte i Genève. Under FN:s historia har två stora studier/rapporter framlagts om brottet folkmord. Den första är den så kallade Ruhashyankiko-rapporten från 1978. Den andra är Whitaker-rapporten, sammanställd av Benjamin Whitaker, år 1985 (Economic and Social Council Commission on Human Rights, Sub-Commission on Prevention of Discrimination and Protection of Minorities, Thirty-eighth session, Item 4 of the provisional agenda, E/CN.4/Sub.2/1985/6). Folkmordet 1915 nämns på flera ställen som exempel på begångna folkmord under 1900-talet. Rapporten klubbades igenom av en underkommitté till FN:s Kommitté för mänskliga rättigheter med rösterna 14 mot 1 (fyra nedlagda röster) i augusti 1985. Härtill ska nämnas det faktum att dagens konvention använde just det armeniska fallet som grund för sin skrivning (se punkt 4.1). Tillbaka till toppen 4.5 Har någon på senare tid prövat fallet från ett rättsligt perspektiv? Fallet med armeniska massakrerna har faktiskt prövats av ett oberoende rättsligt råd på uppdrag av International Center for Transitional Justice, ICTJ. Under 2002 gjorde man ett försök till en gemensam kommission under namnet Turkish Armenian Reconciliation Commission (turk-armeniska försoningskommissionen). Denna kommission vände sig till ICTJ för en rättslig prövning av fallet för att se huruvida massakrerna under första världskriget kan betraktas som folkmord i enlighet med FN-konventionen. I deras artonsidiga "strikt" rättsliga analys av händelserna med utgång ifrån FN-konventionen drar man slutsatsen att "...händelserna, i deras helhet, kan därför sägas innehålla alla elementen för folkmordsbrott så som det anges i Konventionen och juridiska forskare så väl som historiker, politiker, journalister och andra skulle vara rättfärdigade att fortsätta att beskriva dem som sådant."⁵ Tillbaka till toppen Noter 1) Mace, James E.,Facts and Values: A Personal Intellectual Exploration, i Totten, Samuel and Jacobs, Steven Leonard (red.), Pioneers of Genocide Studies, New Jersey, 2002, s. 65. 2) EuropaWorld, Raphael Lemkin, June 22, 2001, http://www.europaworld.org/issue40/raphaellemkin22601.htm. 3) Gerner, Kristian och Karlsson, Klas-Göran, Folkmordens historia, Perspektiv på det moderna samhällets skuggsida, Stockholm, 2005, s. 67. 4) FN, Kommissionen för mänskliga rättigheter, Konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, 1948. 1)The International Center of Transitional Justice, The Applicability of the United Nations Convention on the Prevention and Punishment of the Crime of Genocide to Events which Occurred During the Early Twentieth Century: Legal Analysis Prepared for the International Center for Transitional Justice, New York, 2002; http://www.ictj.org/images/content/7/5/759.pdf. Tillbaka till toppen