Folkmordet 1915 - Leslie A. Davis

Leslie A. Davis (1876 - 1960) var en ameriansk diplomat och krigstidskonsul i Kharbert (Kharpout), osmanska imperiet mellan 1914 och 1917 och bevittnade Armeniska folkmrodet.

Mellan 1909 och 1911 arbetade Davis som advokat i New York. Han startade en diplomatisk karriär i Batumi och sedan reste till Uzbekistan och Kaukasus. Från 1914 till 1917 var han amerikansk konsul i Kharpout, osmanska Turkiet. Under maj 1918 utsågs han till USA:s representativ i Arkhangelsk, Ryssland och flyttade sen till Helsingfors.

Medan han arbetade som amerikansk konsul i Kharpout, bevittnade Davis personligen hur stora delar av den armeniska befoklningen, som höll på att deporteras från utkanterna av Kharpout till Der Zors öken i Syrien, dirigerades om i Kharpout "bara för att slaktas i denna provins". Några av hans observationer berörde konditionen av armeniska deporterade som anlände från längre norrut. Han noterade att det fanns inte några män i karavanerna och resterande överlevande medlemmar var väldigt isshandlade, utsvultna och utmattade.^[1]

Leslie Davis var bland den blande grupp av amerikaner som undersökte massgavar av dödade armenier när Kharpout. Davis skrev följaktigen en beskrivande rapport till Utrikesdepartementet där han beskrev tiotusentals armeniska kropparna i och omrking sjön Geoljuk (dagens Hazar), under hans resa till sjön.^[2] ^[3] ^[4]

Massdeporteringarna som hade beordrats av turkar, under vilka hundratusentals armenier pressades in i lastvagnar och fraktades hundratals kilometer för att dö i öknen eller falla offer för dödspatruller, var betydligt värre än en rättfram massaker, skrev han. "I en massakre rymmer många, men den övergripande poängen med denna deportering i detta land betyder en längre och förmodligen ännu mer olidlig död för så gott som varje person."^[3]

Leslie Davis hjälpte några armenier genom att tillåta 80 av dem att bo i hans konsulat och organisera en underjordisk järnväg för att föra armenier på andra sidan av floden Eufrat och in till Ryssland. Detta gjorde han trots varningar från den turkiska regeringens förbud mot att hjälpa armenier.^[5]

Medan han utförde detta räddningsarbete, fortsatte han sin diplomatiska mission och hade regelbudna möten men Kharpouts guvernör, Sabit Bey, som var en av huvudfigurerna i Armeniska folkmordet.^[5]

1. Bartov, Mack och Omer, Phyllis, In God's Name: Genocide and Religion in the Twentieth Century, Berghahn Books, 2001, s. 214.
2. Riggs, Henry Harrison, Days of Tragedy in Armenia: Personal Experiences in Harpoot, 1915-1917, Gomidas Institute,1997, s. IX.
3. Denying the Armenian genocide, International Herald Tribune. http://www.iht.com/articles/2007/08/23/opinion/edjacoby.php, 23 augusti 2007
4. Winter, Jay Murray, America and the Armenian Genocide of 1915, Cambridge University Press, 2003, s. 20.
5. Disobedient Diplomats and Other Heroes by Patrick Allitt. , 26 augusti 2007.




Leslie A. Davis Leslie A. Davis (1876 - 1960) var en ameriansk diplomat och krigstidskonsul i Kharbert (Kharpout), osmanska imperiet mellan 1914 och 1917 och bevittnade Armeniska folkmrodet. Mellan 1909 och 1911 arbetade Davis som advokat i New York. Han startade en diplomatisk karriär i Batumi och sedan reste till Uzbekistan och Kaukasus. Från 1914 till 1917 var han amerikansk konsul i Kharpout, osmanska Turkiet. Under maj 1918 utsågs han till USA:s representativ i Arkhangelsk, Ryssland och flyttade sen till Helsingfors. Medan han arbetade som amerikansk konsul i Kharpout, bevittnade Davis personligen hur stora delar av den armeniska befoklningen, som höll på att deporteras från utkanterna av Kharpout till Der Zors öken i Syrien, dirigerades om i Kharpout "bara för att slaktas i denna provins". Några av hans observationer berörde konditionen av armeniska deporterade som anlände från längre norrut. Han noterade att det fanns inte några män i karavanerna och resterande överlevande medlemmar var väldigt isshandlade, utsvultna och utmattade.^[1] Leslie Davis var bland den blande grupp av amerikaner som undersökte massgavar av dödade armenier när Kharpout. Davis skrev följaktigen en beskrivande rapport till Utrikesdepartementet där han beskrev tiotusentals armeniska kropparna i och omrking sjön Geoljuk (dagens Hazar), under hans resa till sjön.^[2] ^[3] ^[4] Massdeporteringarna som hade beordrats av turkar, under vilka hundratusentals armenier pressades in i lastvagnar och fraktades hundratals kilometer för att dö i öknen eller falla offer för dödspatruller, var betydligt värre än en rättfram massaker, skrev han. "I en massakre rymmer många, men den övergripande poängen med denna deportering i detta land betyder en längre och förmodligen ännu mer olidlig död för så gott som varje person."^[3] Leslie Davis hjälpte några armenier genom att tillåta 80 av dem att bo i hans konsulat och organisera en underjordisk järnväg för att föra armenier på andra sidan av floden Eufrat och in till Ryssland. Detta gjorde han trots varningar från den turkiska regeringens förbud mot att hjälpa armenier.^[5] Medan han utförde detta räddningsarbete, fortsatte han sin diplomatiska mission och hade regelbudna möten men Kharpouts guvernör, Sabit Bey, som var en av huvudfigurerna i Armeniska folkmordet.^[5] Noter 1. Bartov, Mack och Omer, Phyllis, In God's Name: Genocide and Religion in the Twentieth Century, Berghahn Books, 2001, s. 214. 2. Riggs, Henry Harrison, Days of Tragedy in Armenia: Personal Experiences in Harpoot, 1915-1917, Gomidas Institute,1997, s. IX. 3. Denying the Armenian genocide, International Herald Tribune. http://www.iht.com/articles/2007/08/23/opinion/edjacoby.php, 23 augusti 2007 4. Winter, Jay Murray, America and the Armenian Genocide of 1915, Cambridge University Press, 2003, s. 20. 5. Disobedient Diplomats and Other Heroes by Patrick Allitt. , 26 augusti 2007. Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Leslie_Davis